Människor och beteenden

Människor och beteenden

Människor och beteende

Jag har prioriterat ”fel” saker i mitt liv. Det blev inte alls prioriterat på mig själv, eller att jag sett till att jag får ut det jag själv vill ha mitt liv.

Annars är jag bra på att säga det till andra på konsultationer, men jag glömmer mig själv i vimlet många gånger. Men jag lär mig varje dag, även jag.

Människors beteenden

Under en lång tid har jag observerat människans beteende och även människans reaktioner på mig i vissa situationer. Då menar jag människor som jag har/haft i min närhet. Jag ska ge några reflektioner jag haft den senaste tiden, och jag ska vara ärlig att jag i vissa fall undrar vad är det jag speglar till andra?

Vad är det dem ser och upplever i min närhet, och varför blir det ofta en utgång som gör att många tar avstånd och ”skyller” på mig. Så hur fungerar människors beteende?

Låt mig berätta.

Smicker är en farlig väg att gå på. För en tid sedan blev jag erbjuden ett samarbete som var svårt att säga nej till. Inte för ”favörer” eller andra ting många andra trodde jag tackade ja till. Nej för min del låg detta på en helt annan nivå.

Nämligen att jag blev väldigt smickrad över att jag skulle få en ny erfarenhet. Samt jag tyckte dem jag skulle ha samarbete med hade samma värderingar och samma ”tycke” i detsamma som jag och vi delade samma vision och mål. Jättekul tänkte jag. Äntligen!

Man blir så besviken

Men ack vad man kan bedra sig. Det värsta jag vet är ett bemötande mellan människor inte kan ske med respekt och tillit. Att inte heller hålla fingrarna ur kakburken att undvika slänga skit och till och med mobba en annan person.

Där går min gräns. När jag säger ifrån och vill inte längre ha samarbete, då kommer alltid den där klassiska, ”vaddå” ?! Vi förstår ingenting…. Sagt och gjort jag drog mig ur för jag vill inte gynna mobbning av vare sig mot mig eller andra.

Sympati eller empati

En annan fälla jag ofta går in i är jag ofta tycker synd om en person och jag känner sympati för den personen och jag lägger ner mycket tid och energi  för att sen få höra att jag varken bryr mig eller att jag inte är lik mig i vissa situationer.

Alltså, som företagare och att jobba med personlig utveckling, coachning och medium, måste man ha en viss approach, i större sammanhang, som t.ex. grupper där många läser det jag skriver, kan jag inte vara tjenis hejsan hoppsan. Självklart empatisk och ödmjuk.

Men jag bör hålla en viss ton eftersom många läser mina texter och kan ta anstöt av att jag är väldigt tjenis med bara vissa personer. Nej en neutral nivå i offentliga sammanhang är min ide om att hålla en viss stil utåt. Jag kan ändå vara empatisk anser jag.

Alla speglar sig i andra

Men jag är ju fortfarande jag. Sen kommer nästa klassiker, ”Nu känner jag inte igen dig” typ…
Bara för jag är den jag är, måste jag få visa alla mina sidor. Eller är det så enkelt att jag speglar  bitar hos andra som dem aldrig sett hos sig själv. Men jag har märkt att jag som offentlig person får inte göra vissa saker.

Bitar och sidor hos hen som är svåra att hantera eller se själv hos sig själv. Jag menar så här, att varje människa måste få vara sitt eget jag och sin rätta och äkta person utan att andra ska få “spunk” och balla ur totalt.

Säkert har många andra varit med om liknande och utan att tänka sig för kanske avslutat en vänskapsrelation, i tron att andra tycker si och så om en utan att reflektera över att problemet kanske ligger på en annan nivå.

Jag menar var ligger ansvaret. Har jag ansvar för mitt eget beteende. Ja visst har jag det, men jag har inte ansvaret för hur andra upplever mig. Det är en ren reflektion som andra har i sig själva.

Jag kan inte ansvar för andra personer, när jag själv anser mig inte som en elak person som drar nytta av andra och sko mig på andra, det är definitivt inte jag. Så mycket vet jag om mig själv.

Det bästa är att ta eget ansvar för sitt eget liv

Men det jag vill säga till dig som läser detta att vara stark och säker i var man själv står och var man själv är i livet, och hur andra reagerar mot dig är deras problem, inte ditt.

Själv ska du veta att den du är det som är ditt innersta jag, och det ska du inte behöva ändra på om andra tycker en massa andra saker om dig. Självklart har var och en person ansvar för sitt agerande och bör ta ansvar för sina egna handlingar.

Men låt aldrig någon annan säga till dig hur du är om du inte själv tycker det så klart. Man är den man är, och det som speglar andra kan du inte ta ansvar för. Det är dennes ”problem” att lösa själv.

Det finns för mycket härskaregenskaper och manipulation

Jag har själv märkt att inom den mediala branschen finns det många som har och äger härskaregenskaper och manipulation. En hemsk upplevelse i sig, men tyvärr finns ”dem” överallt.

Så var vaksam på dem och tänk att bara för att det finns folk som talar med himlen betyder inte dem är fria från personlig utveckling. Jag har själv inte fri från detta, men jag försöker ta detta på hemmaplan och gå igenom varje svår situation med andra personer jag har tillit till, och lär mig om mig själv.

Men jag råkar ut för detta jag med, och bara för att jag är en stark person, betyder inte jag är okänslig. Jag blir också lessen och arg över att jag får detta över mig, personangrepp och anklagelser är verkligen inte roligt.

Men det finns speglingar som gör andra människor konstiga många gånger.

Det finn massor av hopp

Det bästa du och jag kan göra för detta problem är att endast ta ansvar för sitt eget liv. Inte lägga sig i andra eller ha åsikter om andra. Framför allt sluta prata skit. Tänk till innan munnen börja röra sig.

/Always & Forever

Lämna ett svar

Till startsidan