Sköna söndag

Sköna söndag när det är höst

Sköna söndag
Så här plockar maken svamp

Idag tog vi det lugnt och bestämde oss för att gå ut en tur i skogen för att få frisk luft och härlig tur i skogen. Det vi ville veta var väl om det finns någon svamp nu. För vi bor i lite underliga växt zoner så här där vi bor kommer allt mycket senare.

Jo mycket riktigt det fanns lite kantareller och “höstisar” som jag kallar det. Men faktiskt har svampsäsongen inte kommit igång riktigt här för oss, så det blir till att vänta in i oktober. Då blir det stora kassar!

Men härligt var det i alla fall

Tjing tjing!

Människor och beteenden

Människor och beteenden

Människor och beteende

Jag har prioriterat ”fel” saker i mitt liv. Det blev inte alls prioriterat på mig själv, eller att jag sett till att jag får ut det jag själv vill ha mitt liv.

Annars är jag bra på att säga det till andra på konsultationer, men jag glömmer mig själv i vimlet många gånger. Men jag lär mig varje dag, även jag.

Människors beteenden

Under en lång tid har jag observerat människans beteende och även människans reaktioner på mig i vissa situationer. Då menar jag människor som jag har/haft i min närhet. Jag ska ge några reflektioner jag haft den senaste tiden, och jag ska vara ärlig att jag i vissa fall undrar vad är det jag speglar till andra?

Vad är det dem ser och upplever i min närhet, och varför blir det ofta en utgång som gör att många tar avstånd och ”skyller” på mig. Så hur fungerar människors beteende?

Låt mig berätta.

Smicker är en farlig väg att gå på. För en tid sedan blev jag erbjuden ett samarbete som var svårt att säga nej till. Inte för ”favörer” eller andra ting många andra trodde jag tackade ja till. Nej för min del låg detta på en helt annan nivå.

Nämligen att jag blev väldigt smickrad över att jag skulle få en ny erfarenhet. Samt jag tyckte dem jag skulle ha samarbete med hade samma värderingar och samma ”tycke” i detsamma som jag och vi delade samma vision och mål. Jättekul tänkte jag. Äntligen!

Man blir så besviken

Men ack vad man kan bedra sig. Det värsta jag vet är ett bemötande mellan människor inte kan ske med respekt och tillit. Att inte heller hålla fingrarna ur kakburken att undvika slänga skit och till och med mobba en annan person.

Där går min gräns. När jag säger ifrån och vill inte längre ha samarbete, då kommer alltid den där klassiska, ”vaddå” ?! Vi förstår ingenting…. Sagt och gjort jag drog mig ur för jag vill inte gynna mobbning av vare sig mot mig eller andra.

Sympati eller empati

En annan fälla jag ofta går in i är jag ofta tycker synd om en person och jag känner sympati för den personen och jag lägger ner mycket tid och energi  för att sen få höra att jag varken bryr mig eller att jag inte är lik mig i vissa situationer.

Alltså, som företagare och att jobba med personlig utveckling, coachning och medium, måste man ha en viss approach, i större sammanhang, som t.ex. grupper där många läser det jag skriver, kan jag inte vara tjenis hejsan hoppsan. Självklart empatisk och ödmjuk.

Men jag bör hålla en viss ton eftersom många läser mina texter och kan ta anstöt av att jag är väldigt tjenis med bara vissa personer. Nej en neutral nivå i offentliga sammanhang är min ide om att hålla en viss stil utåt. Jag kan ändå vara empatisk anser jag.

Alla speglar sig i andra

Men jag är ju fortfarande jag. Sen kommer nästa klassiker, ”Nu känner jag inte igen dig” typ…
Bara för jag är den jag är, måste jag få visa alla mina sidor. Eller är det så enkelt att jag speglar  bitar hos andra som dem aldrig sett hos sig själv. Men jag har märkt att jag som offentlig person får inte göra vissa saker.

Bitar och sidor hos hen som är svåra att hantera eller se själv hos sig själv. Jag menar så här, att varje människa måste få vara sitt eget jag och sin rätta och äkta person utan att andra ska få “spunk” och balla ur totalt.

Säkert har många andra varit med om liknande och utan att tänka sig för kanske avslutat en vänskapsrelation, i tron att andra tycker si och så om en utan att reflektera över att problemet kanske ligger på en annan nivå.

Jag menar var ligger ansvaret. Har jag ansvar för mitt eget beteende. Ja visst har jag det, men jag har inte ansvaret för hur andra upplever mig. Det är en ren reflektion som andra har i sig själva.

Jag kan inte ansvar för andra personer, när jag själv anser mig inte som en elak person som drar nytta av andra och sko mig på andra, det är definitivt inte jag. Så mycket vet jag om mig själv.

Det bästa är att ta eget ansvar för sitt eget liv

Men det jag vill säga till dig som läser detta att vara stark och säker i var man själv står och var man själv är i livet, och hur andra reagerar mot dig är deras problem, inte ditt.

Själv ska du veta att den du är det som är ditt innersta jag, och det ska du inte behöva ändra på om andra tycker en massa andra saker om dig. Självklart har var och en person ansvar för sitt agerande och bör ta ansvar för sina egna handlingar.

Men låt aldrig någon annan säga till dig hur du är om du inte själv tycker det så klart. Man är den man är, och det som speglar andra kan du inte ta ansvar för. Det är dennes ”problem” att lösa själv.

Det finns för mycket härskaregenskaper och manipulation

Jag har själv märkt att inom den mediala branschen finns det många som har och äger härskaregenskaper och manipulation. En hemsk upplevelse i sig, men tyvärr finns ”dem” överallt.

Så var vaksam på dem och tänk att bara för att det finns folk som talar med himlen betyder inte dem är fria från personlig utveckling. Jag har själv inte fri från detta, men jag försöker ta detta på hemmaplan och gå igenom varje svår situation med andra personer jag har tillit till, och lär mig om mig själv.

Men jag råkar ut för detta jag med, och bara för att jag är en stark person, betyder inte jag är okänslig. Jag blir också lessen och arg över att jag får detta över mig, personangrepp och anklagelser är verkligen inte roligt.

Men det finns speglingar som gör andra människor konstiga många gånger.

Det finn massor av hopp

Det bästa du och jag kan göra för detta problem är att endast ta ansvar för sitt eget liv. Inte lägga sig i andra eller ha åsikter om andra. Framför allt sluta prata skit. Tänk till innan munnen börja röra sig.

/Always & Forever

Ständig förändring, bra eller dåligt?

Ständig förändring, bra eller dåligt?

 

Ständig förändring
Jag 2012

Jag är under ständig förändring, och jag har gjort många förändringar under mitt snart 54-åriga liv. Mina jobb har varit många och olika, bland annat från bank och finans till spåtant och medium.

När jag har förändrat mig har jag fått många gliringar och ogillande. Eller ännu värre den ständiga kommentaren -vad hände med henne?! Jag undrar varför tycker så många att förändring är dålig?

Måste det har hänt något dåligt för att jag vill förändra mig? Jag anser inte det. Äkta vänner peppar och hejar på. Nu har inte det varit så många, men ändå de få som finns har jag varit evigt tacksam för.

Stöd från familjen, fanns det?

Men hur har det varit med min egen familj? Nja det har varit stora brister på det. Jag har alltid känt mig som en outsider inom min egen familj. Familj = mamma, syster med mera.

Nej nån vidare support har jag inte fått därifrån. Däremot har jag haft en inre stark drivkraft och inspiration att följa min väg. Det är det som tagit mig någonstans.

Äkta kärlek för mig är att få göra det man innerst vill oavsett vad omvärlden, samhälle eller normer vill påvisa. Äkta kärlek bör vara ovillkorlig.

Utan skyddsnät många gånger

Så jag har fortsatt förändra mitt liv många gånger. Sagt upp mig från jobb utan att ha ett nytt i bakfickan. 2 gånger har det skett.

Starta bolag under bankkris. Inte en bra ide, men jag kämpande igenom det.

Flytta från Stockholm ut till landet i Västmanland. Till mångas förvåning, och de väntar fortfarande på att jag ska få lappsjukan. Not gonna happen!

Andra har inte hängt med i mina förändringar

Att jag på köpet gifte mig 2014 var inte heller någon som kunnat räkna ut. Inte jag heller, men träffar man rätt så gör man.

Ständig förändring
Jag och maken Peter 2018

Oändliga hårstilar och hårfärger har skapats, nött och blötts jag inte kan säga hur många gånger.

Tjock ömsom smalare. Men det var mitt stora misstag att genomföra en gastric by pass. Nu är jag återställd och fått tillbaka min magsäck. Med flera kilon i ökning. Men jag mår bra nu.

 

Mina val och min personliga utveckling.

Så här i efterhand känner jag själv att ständig förändring är bra, hur ska man annars utvecklas personligt och andligt för den delen. Vad andra säger och tänker är inte mitt problem, det ligger hos andra har jag kommer underfund med.

Så mina val och beslut kommer fortsätta vara i ständig förändring, oavsett vad andra anser. Det är mitt liv och min livsväg.

/Always and Forever

Ständig förändring
Jag, 1988 på Postgirot

 

Kommunicera med ditt husdjur- 5 bra tips

Kommunicera med ditt husdjur- 5 bra tips

(Inlägget innehåller annonslänkar från Firstvet.)

 

                      Kommunicerar med ditt husdjur

Att kommunicera  med ditt husdjur har alltid fascinerat mig och jag har även utbildat mig i det. Med stor framgång och resultat kan jag alltid hjälpa ägare som söker hjälp för sitt djur.

Jag startade en utbildning för många år sedan och har utvecklat min kommunikation med andras husdjur, men även med mina egna.

När det kommer till sina egna pälskningar kan kommunikationen med husdjur ske på lite annorlunda vis. Därför vill jag dela med här hur du kan få en bättre kommunikation med ditt eget djur.


Det här är mina fina kissar jag har kommunikation med varje dag. Det här är Musse & Ville.

      De fem stegen till att kommunicera med ditt husdjur

1

Skapa ett förtroende mellan dig och det djur du ska ha en kommunikation med. Presentera dig gärna och säg högt eller tänk till djuret vem du är och vad du ska göra.

Djuren uppfattar vår vibration och energi därför är detta väldigt viktigt.

2

Känn in. Om du har ett tränat sinne går det givetvis lättare. Men att känna in sitt djur är lättare än man tror. Varför inte låta ditt eget djur visa dig. Kärlek till sitt djur är en väg.

Har du med ett djur som du inte känner är det fortfarande kärlek till ett djur som är vägen till att känna in, men även att ta emot. Kanske det krävs lite träning. Men minns det är lättare än man tror.

3

Se gärna in i ögonen på ditt djur. Ibland är djuren känsliga för det, särskilt främmande djur. Så hitta en annan punkt som du kan nå djuret. I ögonen finns själen, det vet alla så gör detta med stor vördnad.

Genom att hitta en väg in genom ögonen är det lätt att fånga in djurets kontaktväg och nå information djuret vill dela med sig. Komihåg att alla djur vill inte ge ut vad som helst.

Tillit är av största vikt och väldigt viktigt för en kommunikation. Är du med ditt eget djur är detta självklart lättare då ni redan har ett band. Ju starkare band ju mer och djupare förståelse.

4

Skapa ett band mellan er. Är det ditt eget djur finns där redan ett eller bygg mer på det. Har du ett främmande djur bör du skapa ett tillits band mellan er.

Det bygger du genom att tala lugnt och stilla. Föreställ dig att du har grön aura.

I din kommunikation och lugna prat bör du vara ärlig med vad du ska göra och varför du är där. Var positiv och uppåt i din framtoning. Ge lugn till ditt djur.

5

Ta emot från djuret. Det kan vara i känsla du får eller om du kan kontrollera inre bilder djuret vill ge dig av sin upplevelse till dig.

Det kan vara lite svårt att uppfatta om du får rätt om det gäller ditt eget djur. Därför kan vara bra du tränar på andras djur så du kan få feedback från den som känner djuret bra.

 

                          Om ditt djur inte mår bra

Det finns några viktiga saker jag vill förmedla, det är om ett djur är i behov av veterinär måste djuren få komma till legitimerad veterinär.

Idag finns många fiffiga lösningar som kanske inte blir så dyra i längden. Att ladda ner en app som t ex Firstvet kan du komma i kontakt snabbt med veterinär och lösa många problem via videosamtal. Du får råd, behandling eller lokal remiss.

Många gånger kan det vara bra med din vård med en veterinär´s kunskap i botten. Ibland måste man in för besök förståss.

Allt för att ditt djur ska må så bra som möjligt. First vet är tillgängliga alla dagar mellan kl 7.00-24.00 vilket är en enorm service.

Det är gratis för er med djurförsäkring. Klicka här för att komma till appen Firstvet.

 

/Always & Forever

Party bland miljonärer

Party bland miljonärer

Att få vara med på party med tema Hawaii, är riktigt kul!
Jag gick “bananas” på klädsel med toga kjol av en gammal sjal som i och för sig var snygg. Ett nästan forntida linne från 70-talet man knyter bak i nacken. Ett halsband med snäckor och pärlor från 80-talet köpt på Mallorca. Utstyrsel från olika maskerad butiker. Jag hade väldigt kul när jag skapade våra kläder, både till maken och mig.

Vad jag inte räknade med var att jag vann hela kostym tävlingen! Herregud vad glad och överraskad jag blev. Jag som aldrig vinner annars. Det var en överraskning.

Det party jag vi var på ägde rum i Phoenix, AZ USA. Ett event vi var på för en tid sedan. Ett event för hälsa och välmående. Där vi är med så klart. Det som är extra kul är att det vimlar av miljonärer i samma lokal. Dem är precis som vi vanliga dödliga. Inga märkvärdiga eller så. Helt normala fast med mycket pengar. Vi har mycket gemensamt. Samma humor, samma vision och samma övertygelse om att man kan ha  ett jobb hemma med “hombase business”.

Om man förstår på riktigt vad business betyder har du kanske samma tanke och känsla. Nämligen samma vision om att 9-5 jobb inte hör till vanligheten om man vill tjäna pengar och skapa sig en bra och hållbar business.

Så jag har dansat och haft kul med miljonärer. Tävlat och delat ut ett svenskt pris på scenen. Jo faktiskt har jag även under detta event stått på scen och delat ut ett “pris” till en forskare som blev nominerad till Nobels medicinpris. Att bli nominerad är nästan detsamma som att vinna. Så jag som svenska åkte till Nobels museum i Stockholm och köpte choklad medaljonger,satte svenska band runt som jag kunde hänga runt halsen på Ron. Det var uppskattat!

Ja lite kul måste man ju ha. Alla visste det inte var på riktigt, men en fin gest tyckte alla.

Hur var det med tävlingen då?
Jag skrev ju att jag vann…
Ja ett par väldigt fina solglasögon av märket “Maui Jim”…Äkta vara!!

Min viktresa

Min viktresa

Allt sedan jag var liten var jag en smal speta. Men efter skolan och gymnasiet började jag svälla. Alla trodde jag åt för mycket, men saken var den att jag gjorde inte det. Rörde på gjorde jag också. Vad som vart fel tror jag, är att under uppväxten förstörde jag min metabolism helt och hållet.

Det var ju på “modet” att inte äta alla måltider. Det var på modet att äta var fult. Vad mina gener och arvsmassa sa var en helt annan sak. Jag tror inte alla människor är skapta för att banta med svält. I alla fall inte jag.

Min vikt har alltid varit andras problem och tycken. Jag fick inte ha det i fred och inte hjälpte det heller att bli påmind om den heller. Även om jag var normalviktig kom kommentarerna, särskilt från mamma. Mammas gener fick inte jag, dem fick syrran. Nej jag fick absolut farmors gener.

Min kropp påminner helt klart från den sidan släkten. Inga tvivel om det. Mamma, mormor och moster hade inga celluliter. Det är ibland fusk med vad moder natur ger och inte ger….

Hur som helst, har jag alltid kämpat med vikten och inget har heller hjälpt vad jag än känt till att prova. Gett upp lika många gånger. Allt detta resulterade i att jag blev bara större och större. När jag till slut vågade att ställa mig på en våg slutade den på 140 kilo. På en kropp på 1.60 meter över havet.

Inte konstigt sjukdomar knackar på dörren. Typ 1 diabetes vid en ålder på 36. Ryggkotförskjutning och allmänt dålig hälsa fick mig att fundera igen på kosten. Det gick sådär. Det som fick mig att gå ner mellan 35-40 kilo var en fyrfota vän. Min vovva Danya fick mig att gå ner i vikt, på sikt.

Det tog kanske 6 år att gå ner dessa kilon, men jag stannade också på den vikten. Men jag tog ytterligare ett steg.

Jag bestämde mig för en Gastric By Pass. Som typ 1 diabetiker åkte jag raka vägen under kniven. Från den dagen jag ansökte om operation, augusti 2012, blev operationsdagen 21 dec 2012. Det gick fort.

Jag var glad och lycklig för jag trodde detta skulle bli svaret på alla mina böner och tillfredsställa alla som tjatat på min övervikt. Vad jag inte fått vetskap om eller upplyst om var vilka komplikationer man kunde få: järnbrist, vitaminbrist, håravfall, sömnbrist, håglöshet, humörsvängningar, smärtor, koncentrationssvårigheter, frossa, dumpningar. Allt detta fick jag.

Vad som hände med mitt blodsocker är en helt egen historia. Det gick i taket, och svängningar i all oändlighet. Kostförändringar igen. Denna gång LCHF, Paleo och medelhavskost. Jag slutade även med gluten och började med ekologiskt så rent som möjligt. Ökade kosttillskotten ännu mer. Men ingen skillnad på alla mina besvär.

Jag ska här tillägga att redan 2013 ansökte jag om mina smärtor. Jag ansökte även om upprättelse och undersökningar här i Västmanland, men jag vet inte vad som vart värst. Att Ersta helt och hållet släppte taget om mig och min hälsa eller att Västmanland tappade mig mellan alla stolar som gick.

För direkt jag kom hem från operation, på juldagen 2012 fick jag en infektion som hette duga. Jag låg på Köpings lasarett över hela julhelgen. Roligare kan man ha det. Läkare var intresserade av mig och ville fortsätta behandling.

Vad jag inte fick veta var att läkaren slutade sin praktik helt plötsligt och ingen annan ville ta vid. Där står jag med alla mina besvär, inga läkare eller återbesök, inga uppföljningar. Jag fick dra i allt själv. Men jag hade absolut inte klarat den fysiska problematiken själv.

Kiropraktik har jag tagit till in hjälp i många år p.g.a. mina svåra ryggproblem. Även mitt lipödem som jag äntligen fick diagnos för, har jag stor hjälp av sjukgymnastik och andra hjälpmedel. Helt suveränt vad de kan hjälpa när annat inte fungerat.

Sagt och gjort, någon “skickade” mig via nätet till överviktsenheten till Västerås sjukhus. Jag fick i alla fall ett papper på att alla mina provsvar var bra och att min blodsocker var förhöjt! Nähä, jag har ju typ 1 diabetes! Där tog mitt tålamod slut.

Jag sökte mig till Ersta sjukhus under 2014 för undersökning, men eftersom jag bor annat län fick jag en gastroskopi på Västerås sjukhus. Man hittar inget. Suck, i mitt sökande börjar mina idéer ta slut, så jag avvaktar lite under detta året 2014. Ja jag gifte mig också under denna sommar.

Så jag hade annat att tänka på en stund. Men sen kom 2015 när man släppte på kraven på att ansöka om vilket landsting man ville. Hurra! Ersta kontaktas igen. Jag fick genomgå gastroskopi igen fast på Ersta! Man gjorde även ultraljud på galla och urinblåsa. Hittar inget. Ska jag vara ärlig kommer jag inte ihåg allt som kollades.

Sen ska jag tillägga att min ländrygg blir bara sämre och sämre. Röntgen och skiktröntgen görs samtidigt på olika sjukhus, men man hittar inget här heller. Jag söker febrilt på nätet. Google har blivit min bästa uppslagsbok genom åren. Jag börjar läsa mer och mer om andra studier om ryggont och magproblem, att det finns kopplingar. Särskilt de som genomgått överviktsoperationer.

Att det finns nervtrådar, muskelfästen och gud vet vad som kopplas till vår ryggrad. Ett komplicerat system som svensk sjukvård inte alls har kännedom av. Man måste läsa om studier som görs utomlands. Tyskland och USA ligger i framkant med detta. Jag läser mer och mer om detta och blir bara mer övertygad om att överviktsoperationer inte alls gynnar oss. Särskilt inte kvinnor.

Många turer blev det ändå, för Västmanland och Västerås sjukhus vill träffa mig eftersom en betalningsförbindelse måste ordnas vill Dr Videhult träffa mig först. Sagt och gjord, vi kom överens om att vi ska ta det på telefon först. När jag ifrågasätter att han vill träffa mig IRL lägger han på luren.

Jag ringer patientnämnden som ordnar möte mellan mig och Dr Videhult. Får vänta 2 timmar på sjukhuset. Sen masar han sig till slut till oss. Jag hade maken med mig denna gång. Han godkänner återställning för det är vad jag har begärt. Han ville utföra operation själv.

Nej tack sa jag. Jag väljer Ersta sjukhus för det är där jag gjort den från början. Dr Videhult gör det ännu mer svårt för mig. Får träffa kirurg på Ersta som säger nej, det är för riskabelt med min typ 1 diabetes. Jag söker annan åsikt via Uppsala som menar att det inte är ett problem.

Åter till Ersta som byter kirurg, denna gång en bättre läkare som talar för min sak, och verkligen HÖR mig. Så stort tack till dig Joakim Pålstedt! Jag får äntligen godkänt. Men så var det detta med betalningsförbindelsen….

Ringer Västerås sjukhus för att kontrollera att det står godkänt från Videhult. Den här gången hade jag tur! Tack för det. Det beviljade betalningsförbindelsen var på plats hos Ersta sedan juni 2018 och den gäller 1 år. Hurra! Får meddelande av Joakim Pålstedt att jag ska bli återställd 7 februari 2019. Pust! Äntligen!

Det har alltså tagit 4 år jag aktivt sökt för en återställning och 6 år att få gehör för mina smärtor. På dagen 7 februari är jag jättenervös. Tänk om det blir värre? Tänk om jag inte får effekten jag önskar. Tankarna snurrar. Tänk om jag dör? Tänk om jag får infektion igen?

Ja då får det bli så tänker jag. Jag har bestämt mig. Jag har haft ett bra liv om det går åt helvete.

Jag mediterar på saken! Jag önskar till universum att jag ska bli den bästa återställningen i historien.
När jag väl kliver in till operationssalen, är där ingen Joakim….hmm vad hände. Min hjälte var inte där. Hur ska detta gå nu? Men istället står en annan kirurg där med stort leende. Dr Enes Efendic!

Han som gjorde min Gastric från början 2012. Ja jag har ju redan satt mitt signum i dig så jag känner ett ansvar, sa han. Jaha, tänkte jag hur bättre kan det inte bli nu. Jag kände mig lugn och harmonisk.

På uppvaket efter 2 timmars operation, står en sjuksköterska böjd över mig, håller min hand och ropar mitt namn. Jag känner igen rösten och jag känner igen ansiktet. Känner inte vi varann frågar jag slött av alla droger. Jo vi gör det, sa hon, Ylva med den lena och trygga rösten.

Åh vad jag känner mig lugn nu. Härligt att det finns personer vid uppvaket man känner. Jag blev väl omhändertagen där av Ylva. Jag känner livet kommer tillbaka redan här.

Ja så blev det avdelning på plan 3 först. Tillsammans med två töser delar vi rum. Jag mår bra som en prinsessa. Dricker mitt vatten första dygnet, för jag har fortfarande dropp. Tabletter åker lätt mer i strupen och till min fd arbetslösa mage. Det går bra det här.

Näring är inte mycket att begära på ett sjukhus så jag hade i förväg bestämt mig för att med egna shakes och drycker som ger mig den näring jag behöver nu. Vidare till plan 5 får jag flytta för jag ska vara kvar ett tag till. Det hade jag räknat med.

Många sjuksköterskor får jag prata med om sockervärden och provtagning. Vi kom överens om att jag skulle sköta allt helt själv, jag kan den bäst. De bara tog in värdena till sina anteckningar. Mitt insulin skötte jag själv också. En del skulle prompt ta stick i finger. Blir inget av med det, sa jag bestämt.

Jag har min sensor och mätare, här, varsågod har du mitt värde. Alla sköterskor har varit helt underbara mot mig på Ersta. Utom en! Men det ska väl alltid finnas en sån. Det var fler patienter som hade åsikter om denna näbbgädda till nattsköterska. Jag tänkte att denna person verkligen var på fel ställe.

Hon skulle passa bättre bland provrör och tabeller. Hon ska inte jobba med människor. Nåja hon vaknar kanske en dag.

Efter en vecka fick jag äntligen åka hem. Jo infektionen kom som ett brev på posten även denna gång. Tydligen hade sänkan gått upp och lite feber. Så de vågade inte skicka hem mig. De ville ha mig för observation. Tur man har Netflix och Viaplay.

Mycket surfmängd gick åt. För i mitt rum nåddes ingen Wifi. Tills lut vände sänkan och Dr Enes kom och sa jag fick åka hem. Du ser oförskämt pigg ut, sa han. Du ser piggare ut än alla som jobbar här. Tja kanske det. Ja jag mådde bra, och gör det fortfarande.

Kolsyra och färska grönsaker får jag vänta med, men annars mår jag toppen. Livet och styrkan början komma tillbaka. Orken början vakna till liv. Jag sover bättre, har inte ont, magen är TYST! Bara det.

Annars kan jag äta och dricka det mesta. Sockret har bara bestämt sig för ändra sig. Numera dippar jag inte nattetid, som jag alltid har gjort. Men det är nog bara att reglera insulin och trixa lite så ska nog detta gå bra till slut. Jag måste låta det ta tid. Och få låta min kropp vakna till liv sakta men säkert.

Jag är helnöjd med min operation och jag är verkligen nöjd med mitt beslut. En sak jag vill säga till den som orkat läsa detta, för dig som funderar på en magsäcksoperation, gör det inte! Det finns absolut inga garantier för något av det du önskar. Det finns inga garantier för att du går ner i vikt.

Gör du det är det lika lätt att du går upp igen. Det gjorde även jag. Jag vägde nästan samma till slut som jag startade. De 35 kilo jag gick ner själv har dock inte gått upp igen. Så en operation är inte lösningen för viktnedgång. Prova allt annat först. Prova det som passar dig.

Leta dig fram till en livsstil du kan hålla och må bra av. Skaffa hund om det är möjligt som kräver motion. Eller låna en som du kan gå ut med, varje dag.

Har du slut på idéer, kontakta mig. Gå med i upplyftande grupper på facebook, där du får stöd och coachning av andra med samma problematik. Kontakta andra som gått denna väg redan som kan alla vägar och tips och trix.

Det är inte värt att mixtra med ditt matsmältningssystem för en fix ide om att gå ner i vikt. Vikten sitter i huvudet, inte i kroppen! Men framförallt, stympa dig inte !

Ditt liv är värt mer än att tillfredsställa andra som har åsikter om din kropp. Har andra problem med dig hur du ser ut är det deras problem inte ditt. Förmodligen har dem även värvat dig att tycka detsamma. Avsluta medlemskapet omedelbart. Ditt liv är värt mer än det.

Lär dig leva som din kropp och sinne mår bra av. Den kan bara du veta och känna. Inte de i närheten som har negativa åsikter och inte heller sjukvården. Dem kan för lite om vikt, näring, vitaminer och mineraler. Så är det bara. Lär dig, läs och begrunda. Fråga andra, lär dig och utbilda dig om dig själv.

Det är mitt råd till dig. Kan jag så kan du. Lär dig också att sluta stoppa i dig massa kemikalier och tillsatser. Det finns i massa livsmedel och mat. Mer än du tror. Gynna bonden istället för läkare och mediciner. Ät rent och ekologiskt så långt du kan och lär dig läsa etiketter. Det kan rädda liv.

Det här blev ett långt blogg inlägg. Men jag hoppas du läser och lär. Ta till dig det du känner du vill och förmår. Vill du fråga mer om detta, tveka inte höra av dig. Jag berättar allt och delger dig det jag vet och kan. Någon annan kanske vet mer, och kan ge dig pusselbitar som passar dig och ditt liv. Jag har hittat mina.

Lite upp och ner

Lite upp och ner

Det går nog inte undvika att alla känner att det är något i luften den senaste tiden?! Det har det för visso gjort länge. Men det är nog lite mer annorlunda denna gång. Jag kan inte annat än säga att det är nog alltid energier i luften mer eller mindre. Paradigmskifte eller inte. Men vi alla står inför nya förändringar och dem är stora, härliga men också tunga. Tunga på det vis att vi alla ska/bör släppa på mycket från våra liv men också från gångna tider. De är mycket som står på spel och det är många som ska förändras. Ska alla förändras? Ja men inte på en gång, och inte samtidigt. Det måste/bör vara de som står i förgrunden först, visa vägen så att säga, så följer resten med. Det hastar, men vi har evigheten på oss.

Man kan uppleva detta genom många saker. T ex huvudvärk, nackvärk, skelettvärk. Det finns fler “symptom” men det skulle nog bli onödigt lång lista. Många har säkert haft besvärliga förkylningar och dem kommer heller inte ensamma. Gång på gång kommer dem och de är besvärliga att bli friska ifrån. Enligt min observation är inte detta farligt på något vis eller oroväckande. Däremot kanske person från person se lite mer inåt och känna efter själva vad man bör göra med sig själv. Även se vad man inte ska göra. Det finns garanterat åtgärder för detta med konstens alla regler en hel del komplicerade tilltag ingen har varken tid eller lust att ta itu med. Säkert fungerar dem men jag tror på en lättare åtgärd: Ta de lugnt! Vila och rekreera dig på det vis du behöver och själsligt längtar efter. Huvudsaken det hjälper Dig och att du ska känna dig tillfreds med hur du vilar aktivt och till välbefinnande. Gör dig själv till din egen huvudperson i ditt eget liv.

Det finns ett enda råd jag skulle vilja du provar om du har en besvärlig förkylning är att se över vad man stoppar i sig. Immunförsvaret i kroppen är vad alla kan förstå lågt och kroppen kämpar själv med att få bort alla baciller. Bör man kanske hjälpa kroppen på traven. Att smälta kött t ex tar väldigt mycket kraft och energi så kanske man ska undvika det under en period. Fokusera bara på lättsmält och nyttig mat och innehållsrik kost och dryck. Låt kroppen läka själv brukar vara ett bra husmorstips.

Kanske det finns en röd tråd i detta, vad gäller energierna vi alla har runt oss är nog bara gilla läget för det mesta. Det är där, och inte mycket vi kan göra nåt åt. Det är Moder Jord som äger dem och vi följer med. VI är som lopporna på en hund, som det skämtsamt heter. Många har lärt sig dra nytta av energierna och faktiskt hittat “vortex” platser där dem hägrar som mest. Men även att tillkalla de energier som är här och faktiskt kunna bruka dem. Dem är ju för allt och alla, men alla förstår inte de är till nytta för alla. Nog om det. Kanske du själv som läser detta har något att ta till i detta kanske ger detta dig en bättre bild för dig själv och hur du kan komma vidare med dig själv och ditt eget fantastiska designade liv framöver.

(Bilden är tagen i Sedona, AZ i USA.)

Andlig hälsa

Andlig hälsa

Hälsa kan vara i olika former. Den fysiska så klart men kropp och mentala del. Men det finns även en andlig hälsa. Att ta vara på sina sinnen så de är väl inarbetade och utvecklade för klärvoajansen vid en andekontakt eller en medial sittning. Det är inte många som talar om att det kan finnas en hälsoaspekt även här. Men det tror jag det gör. För det finns absolut en ohälsa i allt detta, om man arbetar på fel sätt. Hur vet man det då? Jo man blir trött, utmattad och desillusionerad, till och med förvirring. Har man en stark hälsa med sin egen andlighet, blir man pigg, stark och säker och klar i sina sinnen…

 

Men det finns även andras påverkan på den andliga hälsan. Det kan uppstå om man har fel lärare eller mentor. Det är så klart svårt att veta vem som är bästa läraren eller mentorn. Jag har själv en grundregel vad gäller det. Välj en lärare som kan mer än dig. Välj med omsorg, välj med försiktighet. Det är inte alltid dessa “regler” kan eftersträvas. För ibland kan eleven mer än läraren…

 

Den kroppsliga hälsan är absolut av vikt. Alla tre, kropp, själ och ande, måste få sin lika del av matning och näring från dig. Det ena kan inte fungera utan det andra, får att få ett komplett liv och leverne. Alla delar ska ha sitt. Ofta sker det ändå, men när obalanser uppstår kanske man se på vilken del som fått minst energi eller uppmärksamhet.

“Always & Forever”
/Katarina